Energimyndighetens utredning av kommunernas hantering av klagomål vid vedrök

Energimyndigheten har fått i uppdrag av Miljödepartementet att ”utreda behovet av och konsekvenserna av att ge kommunerna utökade befogenheter att inskrida i de fall enskilda anläggningar för lokal uppvärmning skapar olägenheter i den närmaste omgivningen som höga utsläpp av hälsofarliga ämnen.”
(”Småskalig förbränning av fasta biobränslen”. Uppdrag 18 i Energimyndighetens regleringsbrev 2010. ER 2010:44)

Energimyndigheten, vars uppdrag rent allmänt är att bl a öka biobränslets andel, svarar - föga förvånande - att allt är i stort sett bra som det är. (Som man ropar i skogen får man svar!) Informationen till allmänheten torde i alla fall öka, anser man.

Det som man i rapporten riktigt nog benämner för miljöfarlig verksamhet och som man inser släpper ut hälsoskadliga ämnen till luften - det bör utökas. Vad tänker Energimyndigheten med?

Naturvårdsverket vårdar mer om människors hälsa och yttrar bl a:
- Att det krävs mer generella styrmedel också - kommunernas hantering är inte tillräcklig f n
- Eldning (sotet) har även klimatpåverkande effekt. Utsläppen måste minska totalt i hela landet, ej endast lokalt.
- Benspyren torde också mätas (Gör man inte det redan?)
- Idag får kommunen, om det behövs, meddela föreskrifter om tillfalligt förbud mot småskalig eldning med vissa fasta bränslen inom särskilt angivna områden. Naturvårdsverket anser att det vore värdefullt att se över formuleringen i 40§ för att möjliggöra förbud mot småskalig förbränning i vissa utsatta tätt bebyggda områden. Ett möjligt alternativ skulle kunna vara att ändra 40§ i Miljö-och hälsoskyddsförordningen för att möjliggöra förbud mot småskalig förbränning i vissa utsatta tätt bebyggda områden.